Vid fobier är ångesten knuten till bestämda föremål eller situationer. Med gradvis exponering — KBT:s mest beprövade metod — kan även mångårig rädsla ofta behandlas snabbt, ibland på en enda session.
Vid en fobi är ångesten knuten till bestämda företeelser — djur, platser eller situationer som de flesta andra upplever som ofarliga.
Rädslan är intensiv och svår att resonera bort. Den som har en fobi vet ofta själv att reaktionen är överdriven, men undviker ändå det som väcker ångesten. Undvikandet ger snabb lättnad i stunden — men håller samtidigt rädslan vid liv och kan med tiden begränsa vardagen alltmer.
Fobier brukar delas in i tre huvudgrupper: specifika fobier, agorafobi och social fobi. Gemensamt för dem alla är att beteendeterapeutisk behandling med exponering har mycket gott forskningsstöd — fobier hör till de tillstånd där KBT ger snabbast och tydligast resultat.
Rädslan kan vara knuten till ett avgränsat föremål, till platser som är svåra att lämna — eller till andra människors blickar.
Avgränsad till en viss typ av föremål eller situationer — till exempel ormar, spindlar, blod, sprutor eller höga höjder. Denna form av stark rädsla kan ofta botas med korta och intensiva behandlingsinsatser; ibland räcker det med en enda lång session.
Rädsla för allmänna platser som är svåra att lämna och där hjälp inte finns till hands om man skulle drabbas av en panikattack. Den som lider av agorafobi undviker ofta folksamlingar, tunnlar, broar och bussar. Gradvis exponering är även här den mest effektiva behandlingen.
En stark rädsla för att bli granskad och bedömd av andra — ofta med oro för att bli förödmjukad eller generad. Eftersom sociala situationer är svåra att undvika helt utvecklas ofta säkerhetsbeteenden som döljer rädslan: att spänna sig för att hindra skakningar, klä sig så att svett inte syns eller repetera meningar i förväg.
Exponering — att stegvis möta det man är rädd för under trygga former — är den gemensamma kärnan i behandlingen av alla fobier. Metoden anpassas efter fobins form.
Principen är att möta det som väcker rädslan — under kontrollerade former och i en takt som individen själv är med och styr. Svårighetsgraden ökar stegvis i takt med framstegen, vilket ger en växande upplevelse av kontroll och trygghet. Resultatet blir mer realistiska föreställningar om situationen, samtidigt som förmågan att hantera den ökar. I terapeutens närvaro växer tilltron till den egna förmågan — och rädslan minskar.
Vid social fobi kartläggs först vilka säkerhetsbeteenden som används och hur de håller rädslan för sociala situationer vid liv. Sedan görs experiment: säkerhetsbeteendena trappas ned på ett sätt som ger chansen att pröva de negativa tankarna mot verkligheten. Gruppterapi är också effektivt — deltagarna rollspelar svåra situationer, jämför sina tolkningar och prövar mer realistiska förhållningssätt.
Farhågan att exponering "bara angriper symptomen" har inte fått stöd i forskningen. Tvärtom blir de flesta allmänt stärkta av sina framsteg. Det är inte ovanligt att förbättringen fortsätter också efter avslutad terapi och sprider sig till andra situationer — patienten har utvecklat nya, mer konstruktiva sätt att aktivt ta itu med det som skrämmer.
En specifik fobi kan ha funnits sedan barndomen och ändå behandlas på några få sessioner — ibland en enda lång. Att rädslan är gammal betyder inte att behandlingen behöver vara lång.
Fördjupande resurser hos andra avsändare. Länkarna leder till externa webbplatser.
BTF ansvarar inte för innehållet på externa webbplatser.
I BTF:s register hittar du legitimerade behandlare inom kognitiv beteendeterapi över hela landet.