Tvångssyndrom utgörs av tvångstankar och tvångshandlingar — ritualer som har till uppgift att neutralisera oönskade tankar som tränger sig på.
Problematiken kan yttra sig på många olika sätt. I sina vanligaste former handlar det om ett omfattande tvångsmässigt undvikande eller kontrollerande, i syfte att eliminera den upplevda risken att bli smittad av något — eller att orsaka skada för sig själv eller andra. Ritualerna ger kortvarig lättnad, men kräver samtidigt allt mer av samma beteende för att hålla ångesten borta.
Tidigare betraktades tvångsproblem som mycket svårbehandlade, och i början av 1960-talet rådde en uttalad pessimism. Vändpunkten kom när Vic Meyer i England började pröva behandlingsmetoder från arbetet med fobier: patienten fick gradvis utsätta sig för "smitta" eller "slarv" och därefter frivilligt avstå från att ställa allt till rätta genom tvättning eller kontroller. Det innebar ett genombrott i behandlingen av tvångsproblem.