Problembilden inom barnhabiliteringen är bred — och behandlingen anpassas alltid efter barnets ålder och förmåga att förstå och ta eget ansvar.
Barn med olika slag av funktionsnedsättningar — autismspektrumtillstånd, andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, rörelsehinder, intellektuell funktionsnedsättning, syn- och hörselskador eller kroniska sjukdomar — uppvisar i stor utsträckning vanliga barnproblem, som trots, aggressivitet och ängslan. Men också svårare psykiska problem förekommer, som tvångshandlingar, mutism, depression och psykos.
En del av problemen hänger ihop med den grundläggande funktionsnedsättningen. Det kan handla om känslor av utanförskap och otillräcklighet när man inte klarar det jämnåriga gör, oro som följd av sjukhusvistelser och smärtsamma ingrepp, eller ångest och nedstämdhet när en kronisk sjukdom förvärras över tid. Behandling på inlärningspsykologisk grund är därför viktig också inom barnhabiliteringen.